LIVER:

SHOEGAZING 

 WENT TO THE DANS DAKAR FESTIVAL TODAY, IN SEARCH OF THE NEW SOUND.
I HAVE BRUISES IN THE MOST BIZARRE PLACES.
THINK I BROKE A RIB AT PENDULUM, MY GIRLFRIEND KNOCKED OUT A TOOTH AT THE PRODIGY, I GOT WHIPLASH FROM JUSTICE, AND I WAS VERY MUCH IMMERSED IN THE DYSTOPIC SOUNDSCAPES OF GESAFFELSTEIN.
A VERY GOOD DAY. I WILL PASS OUT NOW.



FIRE 

 


SWEDEN IS CURRENTLY BURNING, AND I FIND THAT TO BE A WONDERFUL THING. THE PROBLEM IS, IT IS BURNING IN EVERY SUBURB BUT MINE :( I TRIED TO PUT TOGETHER A TEAM OF INSTIGATORS TONIGHT ON FACEBOOK, BUT NOBODY WANTED TO, EVERYONE I KNOW IN MY SUBURB ONLY WANTS TO SIT AT HOME AND SMOKE WEED. FAIR ENOUGH. I HOPE IT WILL STAY LIKE THIS FOREVER THOUGH. IN MY WORLD EVERYTHING BURNS.


FIGHT CLUB ANALYSIS 

JUST WOKE UP.
 I DREAMED ABOUT HER TONIGHT. 
REALIZED WHAT I HAVE DONE TO WEBSITE.
OFF TO SCHOOL IN A COUPLE HOURS FOR A FINAL EXAM.
MY TEACHER TOOK ME ASIDE AND SAID MY WRITING IS FUCKING AWESOME.
SO I PRESENT TO YOU; MY FIGHT CLUB LITERARY ANALYSIS.
IN SWEDISH, TOO!

UPPSATS I SVENSKA 3 
2013 VT MELANIE MARTINSSON

FIGHT CLUB
-ÖVERVÅLD ELLER GENUSFÖRVIRRING?



2. SAMMANDRAG

“Please let me address a misperception. ‘Fight Club’ was a huge failure. Most of the hardcovers were going to be pulped. They were unsold when the movie opened… and then the movie was a flop. It has taken years, decades, for the story to build an audience. What’s amazing is that it still resonates for young readers; it’s never become dated.”
- Chuck Pahlaniuk, till mej personligen, på Reddit AMA (http://flavorwire.com/385544/12-things-we-learned-from-chuck-palahniuks-ama)



4. INNEHÅLL

1. TITELSIDA
2. INLEDANDE SAMMANFATTNING
3. INNEHÅLL
4. INLEDNING
5. HUVUDTEXT
6. SAMMANFATTNING
7. LITTERATURFÖRTECKNING


4. INLEDNING

Första regeln: Du pratar inte om Fight Club.
Andra regeln: DU PRATAR INTE OM FIGHT CLUB.
Tredje regeln: Om någon säger ”stopp”, svimmar eller ”taps out” så är slagsmålet över.
Fjärde regeln: Bara två killar får slåss åt gången.
Femte regeln: Ett slagsmål i taget.
Sjätte regeln: Inga tröjor, inga skor.
Sjunde regeln: Slagsmål håller på så länge som de måste.
Åttonde regeln: Om det här är dina första kväll i Fight Club, så måste du slåss.
-Fight Club, sidorna 48-50

Fight Club är Chuck Pahlaniuks första utgivna bok och släpptes 1996. Den fick god kritik och 1999 så resulterade den i en film regisserad utav David Fincher med Brad Pitt och Edward Norton i huvudrollerna. Genomslagskraften filmen gjorde i populärkulturen globalt var massiv. Det fanns en tid då både Slipknot och pojkbandet Westlife i intervjuer blev tillfrågade vilken deras favoritfilm var, och båda svarade Fight Club. Filmen förenade män världen över oavsett kulturella eller etniska skillnader, vilsna och bortkomna män anordnade sina egna illegala Fight Clubs (http://usatoday30.usatoday.com/tech/news/2006-05-29-fight-club_x.htm), diskussionerna går fortfarande varma i diskussionsforum om filmens metafysik, och Chuck Pahlaniuk blev rik och fick en etablerad fanskara.
Det här analysen behandlar boken bakom filmen. Alla Pahlaniuk’s böcker är skrivna med ett modernt, nihilistiskt och vulgärt språkbruk, men det finns även en stor portion psykologi och metafysik närvarande, så också i den här. Boken fick emotta flera priser, bland annat PNBA book Awards (http://www.pnba.org/1997BookAwards.html).
Innan vidare analys, en mycket kortfattad synopsis.

SYNOPSIS:
Bokens protagonist är fullständigt anonym. Bokstavligen. I hela boken får man inte en tillstymmelse till att veta vad hans namn är vilket adderar till känslan av förvirring och identitetskonflikt, men när långsfilmsversionen skulle manusbearbetas så blev det ett problem, så i filmens originalmanuskript så skrivs protagonistens repliker ut som ”Jack (även om han aldrig nämns vid namn i filmen heller)”, så för enkelhetens skull så omnämns han i dagens forum och även här hädanefter som Jack, på grund utav att han i boken refererar till ett antal texter han läser i skvallertidningar –”jag är Jacks leende hämnd (Fight Club, sid 35)”, et.c.
Att en bok har så vaga definitioner utav sin protagonist ses normalt som någonting negativt, men ”Att så knapphändiga uppgifter ges om personerna kan bottna i att yttre och inre egenskaper är underordnade själva temat. (Herrmods studieguide 3, SV3).”
Hela boken är skriven i förstaperson utav denna Jack, vilket är en –tragiskt nog- fullständigt normal individ.
Han försöker definiera sig själv igenom att på fritiden samla på möbler ifrån IKEA när han inte arbetar på sitt ytterst deprimerande arbete som skadereglerare för ett stort bilföretag.
Och Jack kan inte sova.
Jack går till en läkare som viftar bort hans problem med insomnia, vägrar ge honom sömnmedicin, och rekommenderar honom istället att besöka en supportgrupp för män med testikelcancer, för att Jack ska få se ”vad smärta egentligen är”.
Jack har själv inte cancer men finner en tröst i dessa supportgrupper, där han känner sig välkomnad och kan finna en gemenskap i dessa mäns smärta, och i det ett avbrott ifrån hans eget tråkiga singelliv med funkislägenhet och utsiktslöst jobb. Han får tillfälle att gråta ut på dessa möten genom att bara låtsas ha testikelcancer, och med gråten och hans anonyma vänners tröstande omfamningar så kommer också sömnen tillbaka.
Då dyker en kvinna, Marla Singer upp på dessa möten. Jack tycker att det är plågsamt uppenbart att Marla är en kvinna och därför omöjligt kan ha testikelcancer, men ingen annan i supportgruppen anar någonting; för om Marla bara sitter där och röker cigaretter och inte säger någonting, så anar alla andra det värsta.
Jack kan återigen inte sova nu när Marla också deltar i mötena, fejkandes cancer lika mycket som honom. Jack blir allt mer frustrerad på henne tills han under ett möte tar henne avsides, konfronterar henne och kallar henne för ”turist”. Hon kontrar då med att hävda att hon även har genomskådat Jack som en fejkare och ”turist”. De bägge arbetar fram en gemensam lösning på problemet igenom att dela upp de olika supportmötena sinsemellan veckovis.
Härnäst så träffar Jack en märklig man på en affärsresa, en man vid namn Tyler Durden, som utger sig för att arbeta som tvålförsäljare. Tyler är väldigt nihilistisk, och stark kritiker utav populärkulturen och det ordnade samhället överhuvudtaget.
När Jack återvänder ifrån sin affärsresa så finner han att en gasläcka har fullständigt blåst ut hans lägenhet med alla hans IKEA möbler. En omfattande explosion har inträffat, där hans hela liv och leverne som han definierat med materialism ligger nu utstrött på gatan utanför. Utan att ha någonstans att sova så ringer han det enda numret på det enda visitkort han har kvar, den enda vän han har- Tyler Durden.
De bägge går ut och tar en öl, Jack frågar om han kan få bo hos Tyler ett litet tag. Tyler svarar javisst, på villkoret att ”du slår mej så hårt du kan. (Fight Club, sid. 16)”
De bägge börjar då slåss ute på en parkeringsplats, någonting som blir ett återkommande inslag veckovis för de bägge, vilket väcker uppmärksamhet ifrån förbipasserande som frågar om dom också kan få vara med och slåss. Snart så hittar de allesammans en lokal där de kan få slåss ifred, och de startar Fight Club.
Jack och Tyler blir goda vänner där de lever tillsammans i ett övergivet rivningshus, överger sina materiella tillgångar, utbyter filosofiska spörsmål och slåss med frivilliga främlingar på helgerna.
Men snart dyker Marla Singer upp igen. Hon ringer Jack och undrar varför han inte dykt upp på supportmötena. ”Jag behöver inte mötena längre. Jag har hittat någonting bättre. Men jag får inte prata om det (Fight Club sid 65)”. Marla ser detta som ett svek mot hennes egen nihilistiska världsåskådning, och inleder ett då istället våldsamt sexuellt förhållande med Jacks vän,Tyler Durden.
Igenom boken så börjar Tyler och Jack därför att glida isär, och Tyler utvecklar Fight Club vidare till ett nytt projekt- Project Mayhem, med syfte att attackera konsumtionskulturen ytterligare igenom regelrätta terrordåd. Den tvål som Tyler tidigare sålde visade sig vara gjort utav kroppsfett sluet ifrån fettsugningskliniker, vilket även kan användas till att tillverka sprängmedel. Jack emotsätter sig detta, men rörelsen har redan spritt sig över hela landet på gräsrotsnivå och är ytterst organiserad.
Jack får tillochmed snart reda på att Tyler faktiskt var den som sprängde hans lägenhet, och att Tyler står i färd med att spränga ett par skyskrapor inhuserande kreditföretag.
Så Jack går till polisen med all information, bara för att upptäcka att även många i polisväsendets personal är inblandade. Jack flyr ifrån ordningsmakten, söker upp Tyler och konfronterar honom, bara för att inse att Tyler är han själv, en tankekonstruktion, en utav hans egna personligheter. Jack stoppar en pistol i sin mun och trycker av, bara för att finna att han överlevt, och Tyler försvunnit. Marla, som nu sökt upp Jack/Tyler hittar honom och plåstrar om honom och i det antagligen mest romantiska ögonblicket i litteraturhistorien så tar dom varandras händer medan fyra skyskrapor detonerar och raseras runtomkring dom.




5. HUVUDTEXT

”Befriaren som förstörde min egendom har justerat min världsuppfattning”
-Jack, Fight Club, sid. 75

Första regeln, det är förbjudet att prata om fight club, andra regeln; det är FÖRBJUDET att prata om Fight Club. Dessa två första regler som uttalas utav Tyler när de börjar sin illegala boxningsklubb är ett mantra för medlemmarna att lära sig- ett första steg för att styra iväg ifrån konsumtionssamhället och storföretagens marknadsföring. Paradoxen i dessa regler är att det senare i boken blir som en reklamslogan i sig självt för klubben, och Fight Club och senare Project Mayhem blir ytterligare en maskin som medlemmarna är slavar under.
Men om det är ytterligare en maskin att vara slav under, vad är det då som lockar dessa män att delta? Tylers ultimata budskap är att allting är meningslöst, vad har han då att erbjuda deltagarna som är så lockande?

Män ifrån arbetar- och medelklassen for illa under nittiotalets hipstervåg, och tvåtusentalets informationsera ser inte ut att göra saken bättre. Män var under nittiotalet –då boken gavs ut- tvungna att omdefiniera själva begreppet maskulinitet. Själva begreppet med den hårdkokta, tuffa bilden av mannen blev störd, och det med all rätt, om det hade funnits ett altenativ.
Vi befinner oss fortfarande i en evolutionär och samhällelig övergångsfas vilket kan orsaka förvirring i den ack så hatade men psykologiskt fastrotade heteronormen.
Titta på konsumtionssamhället som boken reflekterar över under nittiotalet; Skiftet ifrån en produktionsbaserad till informationsbaserad ekonomi, ifrån produktionen utav varor till produktionen utav information satte med begrepp som ”IT-bubblan” en press på många män och lett till färre och färre arbeten där mannen känner sig meningsfull (Susan Faludi Ordfront, 2001: Ställd - Förräderiet mot mannen).
Som en konsekvens har mannens kropp blivit transformerad ifrån ett medel som producerar, till att bli ett kärl för konsumtion. Denna nya konsumtionskultur tillsammans med färre jobb ger mannen en identitetskris. Den manlige hjälten idag definieras inte längre som en Nietzschiansk rättfram, fåordig, konsekvent och kanske krallig, utan är idag modellerad efter bilden av en ung, jag repeterar UNG, datorexpert som bygger sitt liv och sina drömmar runtomkring nya heta web-kommers start-ups, egenföretagande som skänker överskott till välgörenhet och andra bli-rik-innan-jag-är-tjugoett modeller liksom den konstanta konsumtionen utav dyra hudkrämer.
Mannen blir dagligen bombarderad med budskap att om det här inte är en livsstil du känner igen dig i, om du inte jobbat tillräckligt hårt och blivit rik innan iallafall trettio, då är också felet ditt om du misslyckats.
Allteftersom dessa män utstår ett liv i ökande osäkerhet, upplever en ökande egen social inkompetens allteftersom deras bröder på reklamaffischerna seglar förbi dem i karriären, så har de inte längre tillgång till de medel där de kan känna sig något tillfreds i sin maskulinitet, utan får istället finna sig i ett normativt och domesticerat liv, resten utav sina liv.

Jack är denna man. Hans enda nöje är hans affärsresor där han får tillfälle att berätta om sitt deprimerande och morbida jobb som skadereglerare till främmande medresenärer, som han kallar sin ”portionsförpackade vänner”.

”Mitt hem var en andelsfastighet på femtonde våningen av ett högt komplex, som ett sorts förvaringsskåp för änkor och unga professionella. Broshyren lovade en halvmeter betonggolv, tak och vägg emellan mej och någon närbelägen stereo eller högt uppskruvad teve. En halvmeter betong som dock var välventilerad så att du inte behövde eller kunde öppna ett fönster (Fight Club sid 41)”
Det som är slående i bokens första del är hur isolerad Jack är, och att han egentligen inte interagerar med någon förrän Tyler dyker upp, och erbjuder ett alternativ till hans anonyma supportgrupper; att slåss, anonymt.
Vid en väldigt homoerotisk punkt i boken så orsakar den kemiskt kunnige Tyler ett kemiskt brännskadesår på Jacks hand igenom att först kyssa den, sedan hälla på lut, vilket får handen att fräsa och bubbla medan Jack skriker utav smärta. Tyler menar på att han gör detta i syfte att förklara det enkla faktum att han aldrig kommer att kunna avancera någonstans i livet förrän han nått den absoluta botten och smärtan.
Så boken fokuserar också på existensialism- vilket är filosofin att en individ måste skapa mening i ett kaotiskt och tomt universum- och denna person är ofta utsatt för stort lidande.
Det finns många tydliga exempel på existensialism i boken, tillexempel när Tyler säger ”bara efter katastrof kan vi bli pånyttfödda”. Senare i boken säger han även ”det är enbart efter att vi förlorat allting som vi är fria att göra vad som helst.”
Existensialism definierar behovet att fatta medvetna beslut för att förbättra sitt liv, och att en person utgörs utav vad den ämnar skapa för sig själv.
Tyler Durden är således Jacks antites, och detta ska visa sig bli viktigt i boken, inte bara ur ett narrativt perspektiv utan även ur ett genusperspektiv.


Sigmund Freud är en framstående psykolog som menade på att en person utgörs utav Id, Ego och Superego (http://allpsych.com/psychology101/ego.html). Id’et är huvudsakligen den drivande kraften som kräver tillfredsställelse konstant. Egot balanserar ut Id’et medan det själv söker ett säkert och sunt tillfälle för tillfredställelse, medan Superegot är de moraliska reglerna som trycker ner Id’et. Jack är till en början tillfreds med sitt alldagliga liv och utsiktslösa jobb, så hans Superego fungerar utmärkt. Men det fungerar så väl att hans Id skapar Tyler Durden i ett försök att omkullkasta sitt förtryck. Men medan Id lyckas uppnå sitt syfte så är fortfarande jacks Ego aktivt.
Och här kommer vi till, i mitt tycke, det intressanta i boken som ingen hittills verkar ha tagit upp; Könsförvirring är ett återkommande tema. Nästan det enda temat.
Den första personen Jack möter i sin supportgrupp är en man som utvecklat bröst på grund utav sin sjukdom, han heter Bob och de bägge blir snart goda vänner.
Senare i boken ansluter sig Bob till Fight Club. När Jacks Id –Tyler- utvecklar Fight Club till att bli Project Mayhem så ansluter sig Bob till det projektet också, bara för att bli den första att omkomma under ett terrordåd. Jacks Id –Tyler- martyriserar Bob emot Jacks vilja vilket inspirerar medlemmarna i Project Mayhem ännu mer, vilket skapar ytterligare en förskjutning mellan Id och Ego, vilket enligt Freud är en bidragande psykologisk orsak till exempelvis honosexualitet om det inte finns någon X- eller Y- differens i kromosomer (http://homepages.rpi.edu/~verwyc/FREUDOH.html).

Vidare, medan Jack uppenbarligen är en man i boken så finns det stora sociala skillnader emellan han och Tyler ifråga om maskulinitet. Tillexempel så är Jacks hobby inredning och att samla på möbler, medan Tylers hobby är att stjäla bilar, dricka öl och ligga runt.
Denna samhällsbilden utav feminint kontra maskulint adderar till den korrekta balansen mellan id och superego (http://cepa.newschool.edu/~quigleyt/vcs/psychoanalysis.html), och hjälper Jack att uppnå mål han inte tidigare kunde uppnå innan han träffade Tyler; Han får uppleva sitt första slagsmål, han står upp för sig själv gentemot sin chef, och träffar en attraktiv kvinna som han dejtar till och från (beroende på vilket tillstånd hans sexuella identitet befinner sig i, i narrativet). Det kan vara svårt att se i boken, men Egot agerar som en medlare emellan de bägge protagonisterna i slutet utav den dramatiska upplösningen. När Jack och Tyler har blivit tillika medvetna om varandras natur, så agerar Egot som en lösning (Jack skjuter sig själv) och skänker en viss fredlig lösning på situationen. I det ögonblicket träder åter Marla in i bilden, tar Jacks hand och den normativa homofobiska samhällsordningen är återställd, nu när Tyler och hans revolutionära idéer om att tänka utanför ramarna är ute ur historien.
Tillika kan man överlag se Jack som Superegot, Tyler som Id och Marla som Egot i hela berättelsen.

När Jack går på sina supportgrupper och samtal så får han alltid frivilligt bära en liten namnbricka med ett namn på, och han har alltid ett nytt namn för varje supportgrupp vilket omedvetet hjälper honom att alienera sig ifrån konsumtionssamhället ytterligare, men det bidrar också till hans anonymitet och personlighetsförvirring; att det enda sättet han kan nå ut till folk på är igenom en mask-ett påhittat namn, en starkare man, vilket tillslut leder till skapelsen utav Tyler.
När Jack blir beroende utav supportgrupper, innan han skapar Tyler, så kan man säga att dessa grupper är en feminin variant utav läkande. Varje man tar sin smärta, delar den till de andra, och alla gråter. Nu menar jag personligen inte på att det skulle vara omanligt att gråta, men samhällsidealen den här boken kritiserar menar på det. Att gråta är inte en manlig handling. Det är ett feminint uttryck utav sorg. När Jack talar med Bob –han med bröst- i supportgruppen, så berättar han att ”Bob älskar mej för att han tror att mina testiklar också har blivit bortopererade (sid. 17)”.
Tanken med gruppterapi är delad smärta. Den tar individuell smärta bort ifrån mannen och ger den till gruppen. Du är inte stark nog att klara av livet ensam. Marla –den enda kvinnan i boken, också fejkande att hon har testikelcancer, delar denna filosofi och sätter det i system i ett avsnitt i boken under ett självmordsförsök där hon skriker i tredje person ”tjejen i den där lägenheten tror inte på sig själv, och hon är orolig att hon blir äldre, och att hon ska få allt färre och färre valmöjligheter (sid 61)!”
Hon inser att hon är svag och behöver stöd utav gruppen, utav kollektivet för att känna sig stark.

Vidare erbjuder Tylers skapelse Fight Club Jack hans försvunna maskulinitet tillbaks. Alla tar sin sorg, sin rädsla, sitt driv och vilja, sina mål och drömmar och kanaliserar dessa känslor igenom sina nävar. ”Vad som händer i Fight Club beskrivs inte med ord (sid 51).”
Din motståndare i Fight Club är inte personen du slåss mot. Din motståndare är ditt liv. Poängen med Fight Club är inte att dela med sig. Ingen frågar varför du är där. Alla vet varför du är där, för att slåss. ”Vad du ser i Fight Club är en generation män uppfostrade av kvinnor (sid 50)” Det är motsatsen till feminint läkande. Den tar gruppens kraft och sätter det i händerna på en individ. Du är stark nog att klara av livet själv, du behöver bara övning.

Det som är tydligt i boken är att igenom att följa en matriarkalisk utveckling så har Jack direkt orsakat sina egna problem, eller iallafall spätt på dem.
Faderslöshet är ett återkommande fenomen i boken, både Tyler, Jack och de flesta medlemmar i Fight Club har växt upp utan en far, vilket skulle kunna förklara det desperata behovet utav identitet, inte våld.
Det finns även en studie som menar på att faderslöshet orsakar ett stigande antal fall utav schizofreni (http://www.schizophrenia.com/sznews/archives/001514.html), vilket är nog så intressant ur ett psykologiskt perspektiv, men ännu intressantare om man ser till de normativa föreställningar jag tror den här boken kritiserar;
”Vi är en generation utav män uppfostrade utav kvinnor” säger Tyler, och i en senare homoerotisk punkt i boken när han sitter i badet bredvid Jack så säger han de numera klassiska orden ”Jag undrar om ännu en kvinna är vad vi verkligen behöver”.
En annan psykolog, Abraham Maslow, föreslog sin tes om självförverkligande. Det är tanken att alla människor efter bästa förmåga strävar efter framgång (http://psikoloji.fisek.com.tr/maslow/self.htm). Individer som betraktas som självförverkligande kännetecknas att vara kreativa, inse fakta snarare än att leva i förnekelse, de är spontana, uppskattar livet, gillar att lösa gåtor och pussel, och har höga moral. Det handlar alltså om att nå toppen utav sin potential. I Fight Club så finns det en paradox i det här ämnet. Tyler hävdar att män som önskar uppnå frihet ifrån en kontrollerande fadersfigur bara kan bli självförverkligade när de skaffat barn och själva blivit fäder. I grund och botten så menar han på att det ända sättet till självförverkligande är att bli det du försöker bekämpa. Och i slutet så eliminerar Jack Tyler igenom att skjuta sig själv, och uppnår självförverkligande som påföljd.




6. SAMMANFATTNING

Boken målar upp konsumtionssamhället som en bidragande orsak till könsförvirring och ren schizofreni.
Isolationism, riktat emot materiella ting och ägodelar är ett genomgående tema igenom boken. Tyler agerar som en katalysator bakom förintandet utav vår fåfänga och materialism, vilket han hävdar är vägen vi kan hitta tillbaks till oss själva och vår manlighet på, odödligförklarat i följande rad:
”Vet du vad ett lapptäcke är? Det är en filt. Bara en filt. Hur vet killar som du och jag vad ett lapptäcke är? Är det nödvändigt för vår överlevnad, som jägare, samlare? Nej. Vad är vi då? Vi är konsumenter. Vi är en biprodukt av livstil.”
Därför anser jag att boken Fight Club även är det starkaste stycke litteraturhistoria som även tar upp genusförvirring igenom materialism.

Fight Club är en rå, brutal bok och skriven lika nihilistiskt och ytligt som vilken reklamslogan som helst.
Men Fight Clubs kritik mot konsumtion har vissa brister. För det första så beskriver den kapitalism och konsumeringen som oigenomtränglig och totalitär, att den erbjuder få om några möjligheter till motstånd förutom utav några heroiska få, alternativt självdestruktivitet. Det finns ingen känsla i boken av att människor kritiskt analyserar marknadskrafterna och kapitalismens logik, vänder det mot sig själv och på så sätt dagligen finner nya sätt till motstånd, överlevnad och demokratisk kamp.
Det finns inget utrymme i boken för anslag till kritiskt tänkande, politisk förståelse och upplysta former utav socialt utbyte. Konsumtion kan bara fungera om det finns en förtryckande ekonomi och om mannen vänds ifrån de smärtsamma apsekterna av ett sådant samhälle i form utav ett mer feminint tillvägagångssätt såsom holistiskt tänkande, empati, medkänsla och tillit.
Alltmedan brutal maskulinitet målas upp som motsatsen till både feminitet, konsumtion och slaveri.
Marlas roll är inte direkt nyanserad. Hon är en femme fatale –bokstavligen döden på två ben, som bara gillar att bli knullad hårt.
Å andra sidan så är det kanske precis däri bokens styrka ligger;
Boken har grundligt gått igenom könsnormerna (”jag undrar om det är sådär en man ska se ut”), klubbens regler har i slutet blivit en reklamslogan, och boken kritiserar således sig själv.

IT IS QUITE NICE. 

 DYING LIKE THIS.
IT GIVES PERSPECTIVE. 
NEW  ALBUM COMING OUT. HOPEFULLY.
I THOUGHT OF THIS FOR ARTWORK:

IT IS THE MOST HORRIBLE PICTURE I HAVE EVER BEEN IN. 
AT THE TIME I WAS THE HAPPIEST MAN IN THE WORLD THOUGH.

VIDZ:

https://open.spotify.com/album/0e1O2SL1GO1DhQwsHsCIx6

Join our mailing list for the latest news

LEST WE FORGET! DEMENTED!